Hej igen allihopa!
Först vill jag åter igen tacka alla er som läst och delat mitt inlägg om min och Maxens resa med vår ansökan om assistans i kommunen som vi tillhör. Det betyder enormt mycket för mig att veta att ni bryr er så om oss och att ni vill hjälpa mig i denna hemska situation som vi är i nu med överklaganden, brist på hjälp och fortfarande ljusår från en dräglig vardag. Tack för att ni finns! (För er som missat inlägget så länkar jag det här: "Kommunen avslår min ansökan om assistans!" )

Tyvärr meddelade stödassistenten från avlösarservicen imorse att hen blivit sjuk så det blev tyvärr inte någon träff idag för hen och Max. Men det visade sig vara lika bra då Max senare på fm helt plötsligt fick 38,5 graders feber från ingenstans igen... Så nu är jag fett nervös inför morgondagen och behandlingen som han ska få. Kommer han ens att få lov att få den? Kommer han ens att få göra sömnregistreringen? Och kommer lungundersökningen med gas på onsdag att kunna genomföras? Eller blir vi tvungna att skjuta på alltihop som med all annan skit?

Dessutom då han haft högre febertoppar idag så blir jag alltid sjukt orolig för att det ska vara nu som han blir såpass sjuk igen att vi behöver söka akut och sen inläggning igen, hela den biten.. Skrattretande nästan att han bara gick ons och fre på förskolan förra veckan, efter att ha varit hemma sjuk i över en månad, och nu är han sjuk igen!

Men enligt kommunen så är han ju "precis som alla andra barn i samma ålder"..

I alla fall så får ni verkligen hålla alla tummar och tår för lille Maxen imorgon. Jag hoppas innerligt att han kan få sin första behandling, för det krossar verkligen mitt hjärta att han ska behöva må såhär dåligt hela tiden. ❤😔
Kram på er alla!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Alltså nästa vecka kommer bli helt galen med massa sjukhusfläng, ingen sömn, undersökningar samt möten att hinna + orka med för en redan utbränd mamma + son. De ringde nämligen sent i torsdags eftermiddag från avdelningen som ska ge Max hans första behandling av immunförsvaret och de hade då redan bokat in oss på både dag samt hemma undersökning tillsammans med barnfysiologen samtidigt på tis för att "underlätta och samordna". Vilket i sig är helt fantastiskt gjort av dem och ingenting som jag är van vid direkt så det ska de ha cred för!

Men såklart har ju jag redan 2 tider samma dag med kuratorn på barnsjukhuset samt barnpsykologen som jag nu inte har en aning om hur jag ska få löst 😅 jag har liksom redan blivit tvungen att boka om dem (2 gånger tror jag?) för att Max helt enkelt varit sjuk. Gaah! Får numera feting ångest av sånt här! Och jag kom nu på att jag missat ringa dem i fredags så nu känns det typ ännu sämre..

Dessutom så har jag inbokat mån + fre att de två olika kandidaterna från avlösarservicen ska komma och få träffa Max en och en. För att liksom få påbörjat något i alla fall! Och jag hoppas att magkänslan känns lika bra som första mötet med dem gjorde!

Natten mellan tis + ons ska Max tydligen göra en sömnregistrering i hemmet. Vilket i sig är helt fantastiskt att det äntligen blir gjort! Men däremot så bävar jag över att få ännu mindre sömn än "vanligt".
Sen på ons så ska vi tillbaka till barnsjukhuset och barnfysiologen med utrustningen igen för att dessutom "passa på att" göra en lungundersökning med någon form av gasmätning (?).

Sen ska jag "bara" åka med bilen till verkstaden på tors och sen hem igen. Så man kan ju tro att det i alla fall blir en lugn dag. Men jag kan lova er alla att denna utbrända mamman kommer vara så jävla trött och slutkörd mentalt och fysiskt att jag troligtvis kommer ha svårt att komma ihåg vad jag själv heter. Så jag ser väl inte riktigt fram emot detta om man ska vara sån, men jag måste helt enkelt bara ta mig igenom den. Än så länge så ser i alla fall nästa vecka lugnare ut!

Kram på er!

Likes

Comments

Ja men visst är det väl helt underbart att bli väckt klockan sex på morgonen en lördag efter en ren bajsvecka  av en fyraåring som till varje pris vill dammsuga och vägrar sova mer. "Det är ju faktiskt morgon nu mamma!!"
Haha, jadu vad säger man då? Det var helt enkelt bara att kliva upp ignorera huvudvärken och svepa en redbull av bara farten för att sedan utrusta respektive busunge med hörselkåpor och sedan övervaka så att inget krig utbröt mellan två väldigt arbetstaggade barn som allra helst ville dammsuga båda två och gärna samtidigt! 😅

Max verkar ha sovit rätt bra inatt även om han snurrat en del och så. Hans lilla kropp var nog helt slut efter denna veckan, tror att det tagit mer på honom att vara på förskolan igen än vad man trott. Sen är han ju som en jäkla svamp och suger åt sig alla möjliga bakterier och virus. Vi får helt enkelt hoppas att det inte utvecklas och blir värre ❤

Jag hade egentligen funderingar på om jag skulle försöka ta barnen med mig och åka iväg en sväng till en veteranbilsträff/marknad som sker inte alltför långt bort från där vi bor. Men med tanke på Max och hans mående samt att han nyss blivit såpass kry att han inte behöver stark antibiotika fler gånger om dagen, så blir jag nojig. Jag är så rädd att han ska smittas och bli sjuk/sjukare. Jag får ångest bara av tanken att jag skulle bära ansvaret för att han blir såpass sjuk igen pga att jag "minsann" skulle ta med honom på det ena och det andra trots att jag nu även vet om hans infektionskänslighet samt immunbrist. 😔 Samtidigt så vet jag hur mycket han hade älskat att vara där.. Men jag kanske ska avvakta lite tills dess att han börjat få behandlingar och man vet lite mer vad det rör sig om för sjukdom/diagnos osv..
Usch för denna ständiga ovisshet.

Aja, jag hoppas att er morgon började lite lugnare än min och att ni alla får en super mysig samt solig lördag! Njut och ta hand om er, Kramar!

Likes

Comments

Idag fick prinsen äntligen vara på förskolan igen efter att gårdagens möte drog ut på tiden samt att han igår var så himla trött. Han hade idag kört all in på förskolan och även helt vägrat sova alls på vilan. (vilket är oerhört ovanligt då han oftast sover närmare 2 timmar på dagen ännu)
Och när jag hämtade honom så var han helt full av energi och lek ❤ (se bilderna ovan)

Vi kom hem och pojkarna gick loss med dammsugaren och hörselkåpor i vardagsrummet då Sebbe fått för sig att han ska börja "jobba" 😂 Asså den synen var nog bland det roligaste jag sett på länge och deras underbara konversationer garvade jag i smyg åt hela tiden hahaha. De gick ju liksom runt och skrek till varandra eftersom de inte hörde något haha. Så himla klockrent! Jag filmade några klipp men tyvärr kan jag inte lägga ut dem här.

Sen åt vi mat och Sebbe fortsatte med sina pärlplattekonstverk medans jag frenetiskt letade efter min laddare till datorn. (som jag tydligen varit så jäkla duktig med att plocka ihop och lägga på ett typiskt bra ställe)
Mitt i detta vardagliga kaos med Tv:n på så ser jag att Maxen blir rosig om kinderna, en snabb örontemp bekräftar att han har 38 graders feber från ingenstans igen. Han får lite Alvedon och jag tror att i samband med att den började verka så orkade han inte mer utan somnade rakt upp och ner där han satt ❤ mitt lilla hjärta!

Så fick bära upp honom, stoppa om Sebbe i bara farten och nu ligger Max här bredvid mig å sussar tungt. Jag vågar ju inte lämna honom själv efter att han lagt sig/somnat då han kastar/snurrar så i sömnen att han lätt slår sig gul och blå, riskerar att ramla ut ur sängen eller i värsta fall trassla in sig så illa i #matdroppet att han kan strypa sig själv eller dra ur knappen i sömnen. Dessutom så får han fullständig panik om han vaknar och jag inte ligger precis bredvid. (tex om jag pysslar vid skrivbordet, står upp och byter om eller liknande)

Imorgon eller på söndag så kommer barnens mormor hit och hänger med oss. Jag hoppas att jag finner ork i helgen att kanske måla lite eller så, min själ skulle verkligen behöva få gå loss och bara släppa allt en stund. Jag saknar verkligen att kunna få vara kreativ emellanåt och måla på mina dukar osv.. Det är liksom sådana små saker som ger en energi att orka med allt som emellanåt är helt överjävligt.

God natt på er! Var rädda om varandra!

Likes

Comments

Först och främst så vill jag börja med att tacka alla er som läst och delat mitt inlägg jag skrev imorse. (läs klockan fyra på morgonen efter ytterligare en natt utan nästan ingen sömn alls)
Ni ska veta att det värmer mitt hjärta att det trots allt finns människor som ni som bryr er och försöker hjälpa oss så gott ni kan ❤ Så tack snälla ni!

Sen så vill jag även skicka ett enormt tack till min underbara kontaktperson på assistansbolaget som redan idag lämnat över vårt beslut till deras fantastiska jurist som när jag pratade med hen redan suttit sig med beslutet för att hjälpa oss så gott hen kunde! ❤ Man lovade även att hjälpa oss in med en överklagan till kommunen innan den 5 Maj som kommunen satt som sista datum att inkomma med en överklagan. (Vilket i jämförelse med försäkringskassans 2 månader är rena rama skämtet!)

I alla fall så hade jag ju möte med enhetschefen på bemanningsenhet idag som har hand om beslutet angående avlösarservicen som jag är beviljad för Max.
Hen hade även med sig två kandidater för tjänsten och jag ska erkänna att jag var riktigt nervös inför detta, hur det skulle gå och vad händer nu osv. Samtidigt var jag helt slutkörd både mentalt och fysiskt pga all press samt stress som kom som ett brev på posten efter gårdagen.

Men med handen på hjärtat så måste jag säga att det kändes väldigt bra! Personerna som kom med verkade vara helt underbara människor och jag ska få träffa dem en och en nästa vecka tillsammans med Max. Sen får vi hoppas att någon av dem, om inte båda två, vill fortsätta jobba hos oss. Samt att vi får detta att fungera så att vi i alla fall kan få någon hjälp under tiden som jag fortsätter överklaga beslut och annat.

Jag har precis slängt i mig två eaze då jag känner migränen pyra i huvudet. Och nu ska jag fixa iordning Maxens #matdropp till natten samt förbereda inför morgondagen.
Ta hand om er ❤

Likes

Comments

Jag vet inte ens hur jag ska börja denna texten, inte heller vet jag hur jag ska lyckas formulera mig utan att jag skriver något olämpligt, men jag ska försöka. Jag ber er snälla dela detta vidare överallt, jag är så jävla ledsen/slutkörd just nu och jag vet inte vad jag ska ta mig till längre! Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska lyckas få ihop det, få ihop livet, kunna försörja mig och mina barn, kunna sova om nätterna. Jag vet inte hur jag ska göra längre.. Så snälla hjälp mig!

Jag vill även be om ursäkt för att detta inlägg blev väldigt långt, men jag måste få ur mig detta.

Gårdagen började sååå bra, jag vaknade med lite mer energi än vanligt (utbränd som ni vet) och det var riktigt fint men kallt väder ute samt skulle bli sol under dagen. Pojkarna var glada och taggade för igår var nämligen första dagen på typ en månad hemma pga sin sjukdomsproblematik med speciellt immunbristen här i april. (under feb+mars gick han på förskolan med vissa hemmadagar/sjukhusdagar men klarade det tack vare 2 st starka antibiotika kurer som vardera var 2 veckor långa)

Max var sååå glad när vi kom till förskolan, hans kompisar kramade honom och han sken upp som en liten sol ❤ sprang lyckligt runt med sin lilla ambulansbil i handen och varvade med att krama sina fröknar, skratta sådär gott som bara Max kan och åka några varv på deras inomhusrutchkana så de långa blonda lockarna flög efter honom samtidigt som han tjöt av skratt ❤
Jag fick reda på att de skulle gå till skogen och utforska naturen tillsammans med babblardockan dadda. Och jag lämnade en super glad unge som jag visste skulle njuta heeela dagen då han saknat allt detta samt att gå till skogen är bland det bästa han vet!

Detta var alltså en av sakerna som kommunen påpekade redan i sitt kommuniceringsmaterial att Max minsann inte alls var sjuk ofta och att han minsann var som vilket barn som helst... 🔫 Detta trots att de inte ens gått efter rätt närvarolistor samt att typ hälften om inte mer av alla läkarbesök/halva dagar mm inte ens var dokumenterat.

I alla fall så för att ta det från början Så ansökte jag om assistans hos kommunen i juli 2016. Under denna tiden så har vi haft 3 st olika handläggare i ärendet. Man gjorde absolut ingenting förrän i slutet av januari 2017. Man vägrade dela med sig av utredningsmaterialet till försäkringskassan inför mitt möte med just fk månaden efter (Man orkade inte heller vänta på fk till denna månad dvs feb då man ansåg att kunde jag inte ha möte i januari så skulle de avslå ansökan på en gång då den tagit för lång tid helt plötsligt) att jag hade haft samma möte med kommunen, vilket hade kunnat underlätta för både mig och min handläggare där, detta trots att man veckan efter detta viktiga möte skickade ut utredningsmaterialet som en kommunicering till mig.
En kommunicering där hela materialet var helt bristfälligt och jag fick skicka 10 a4 sidor i textstorlek 11 tillbaka till dem med bara rättningar!! Man valde även att posta detta till mig på en fredag med rekommenderad post vilket gjorde att jag fick avin från mitt postombud på onsdagen och jag kastade mig iväg med Max efter hans läkarbesök bara för att hinna hämta det. Samt bara för att upptäcka att man i kommuniceringen bara gav mig till fredag samma vecka att läsa igenom allt - gå igenom material med förskolan - gå igenom material med min kontaktperson - rätta materialet - skriva ut och posta materialet - samt se till att det låg på deras bord just den fredagen!!? Dvs på 3 jävla dagar skulle jag lyckas med detta trots att de var fullt medvetna om min situation som ensamstående sjukskriven utbränd mamma och att Max dessutom är multisjuk!!?

Dessutom medans jag desperat försökte få tag på min handläggare via telefon, så fick jag reda på av förskolan som hen haft möte med att hen tydligen skulle sluta denna fredagen när materialet senast skulle vara hens bord! Detta var även något som hen varken nämnt på vårt möte en månad tidigare eller via övrig kontakt efter det så som e-post/telefon/brev eller liknande. Inte ett jävla ljud utan det får jag alltså reda på av en tredje part.

Efter att ha stressat ihjäl mig då jag efter många om och men fick en veckas extra tid att inkomma med mina synpunkter angående materialet jag får även dispans att maila in det, så lovar man även att höra av sig snarast men senast om en vecka med svar om vem som skulle ta över vår utbredning (för det hade man inte ens beslutat om innan vår handläggare slutade).
Min mamma får ta ledigt från jobbet för att jag ska kunna skriva klart allt då Max är hemma sjuk igen (vilket han aldrig var enligt dem).

Den 10 mars skickade jag in mina synpunkter och rättningar på utredningen. Nu den 10 april påstod man att man äntligen hade postat beslutet. Den 13 april ber min kontaktperson på assistansbolaget om att hen ska skicka beslutet även till hen.
Den 18 april mailar jag och talar om att jag ännu inte fått någon avi från posten och dubbelkollar att handläggaren verkligen postat med rek osv. Får till svar "att det kan ta några dagar för posten ibland"..
Igår den 19 april får jag via mail från min kontaktperson på assistansbolaget reda på att de har avslagit ansökan på grund av att de inte anser att Max ens tillhör personkretsen!!?

För det första så har jag fortfarande inte fått något beslut eller avi för den delen ännu!
För det andra så har de alltså i nästan ett år utrett om han tillhör personkretsen eller ej?! Dvs om han har rätt att få hjälp via LSS och deras olika resurser/olika typer av avlastning/hjälp mm man kan söka.

"Så efter nästan ett år så avslår kommunen min ansökan om assistans åt Max då de inte anser att han är tillräckligt sjuk/drabbad, de anser att han inte ens tillhör "personkretsen". Dvs att han inte ens är berättigad hjälp via LSS."

Man nekar alltså detta trots att jag har lämnat intyg på hans sjukdomsproblematik där högt rankade specialistläkare på dsbus intygar att han kommer fortsätta ha problem i flera år om så inte för alltid!
Jag har lämnat intyg från specialist logoped på munHCenter angående hans matträning osv. Intyg från alla jävla håll! Men nej då ska vi inte få hjälp alls!

Trots att tex försäkringskassan ansåg att han minsann tillhör personkretsen dvs LSS i sin utredning! (som för övrigt var proffsigt gjord)
Men att han pga att domen i högsta insats angående sondmatning som ett grundläggande behov ej har kommit ännu inte kunde beviljas mer tid än 3,5 timmar per vecka just nu (vilket jag givetvis även kommer begära omprövning av). 3,5 timmar per vecka som i så fall skall ligga på kommunen att utföra då de hamnar under 20 timmars gränsen (över 20 så hamnar det på försäkringskassans bord).

För att göra det ännu roligare så tog det kommunen ca 3 veckor att överhuvudtaget tala om vem som tagit över vår utredning. Något som jag dessutom själv fick jaga och fråga om!

Som om allt detta inte vore nog så har jag även en ytterligare del till att berätta i det hela.

Jag ansökte i januari 2016 om avlösarservice 7 nätter per vecka. (samma jävla visa med utredningsmaterialet som var under all kritik och som bara var på sandlådenivå som jag fick rätta enormt)
Denna ansökan lämnade jag in då LSS dvs kommunen kom på hembesök hos mig efter att vi haft ett så kallat "Västbusmöte" i december 2015 då man redan då från vården flaggat ett bra tag för att jag behövde hjälp med Max och hans behov/sjukdomsproblematik. Läkare hade tom skickat brev till kommunen där hen bad dem hjälpa mig utan respons.

Beslutet angående avlösarservicen kom inte förrän 30 Maj 2016 dvs dagarna innan Max låg på operation inne på dsbus för andra gången angående pegen mm.
Först IDAG den 20 april 2017 ska kommunens bemanningsenhetschef komma hit med 2 tänkbara kandidater, de enda jag någonsin fått träffat!! De enda som  hen överhuvudtaget har lyckats få tag på under ETT ÅR!?
Ett beslut som dessutom löper ut nu i slutet av Maj 2017 då det bara gällde ett jävla år!!
Ett beslut som jag inte har en aning om ifall vi kommer få hinna förlänga nu i väntan på överklagan osv angående assistansen. Ett beslut som gett mig ångest i över ett år pga allt jävla strul och alla dagar som brunnit inne som vi inte kommer kunna få nyttja!

Jag vet alltså inte om jag idag kommer behöva träffa personer som troligtvis inte ens kommer hinna börja jobba här hos oss innan de tvingas sluta för att kommunen kommer fortsätta förstöra för mig och mina barn. Jag har ingen aning alls om hur det kommer gå, vad som händer nu eller liknande. Jag vet ingenting.

Det enda jag vet är att detta systemet är helt sjukt! Att sättet vi behandlar våra sjuka och personer med funktionsnedsättningar är under all jävla kritik!
Jag vet att detta kom som ett ytterligare jävla slag rakt i magen på mig och jag vet ärligt talat inte hur jag ska lyckas orka med allting hur länge som helst. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre.. Jag har liksom kämpat i över 2 år och bett på mina bara knän för att få hjälp! Slagits med näbbar och klor för mitt barns rätt till hjälp/vård/stöd osv. Och man bara sparkar undan benen på mig gång, på gång, på gång, på gång.

Jag mår på riktigt illa, har huvudvärk dagligen och migrän varje vecka. Jag sover knappt om nätterna och oroar mig varje dag för hur jag ska lyckas lösa detta. Hur ska jag lyckas få rätt hjälp åt mitt barn? Och utan assistans, hur ska jag överhuvudtaget kunna försörja oss? För vad jag vet så finns det ingen arbetsgivare i världen som vill anställa en ensamstående mamma som måste vabba jämt och som emellanåt är borta i månader!
Inte heller vet jag något jobb där jag kan jobba hemifrån men få välja själv vilken tid på dygnet jag jobbar..

Så snälla hjälp mig! Vad ska jag göra? Finns det någon advokat där ute som kan hjälpa mig utan att jag blir helt ruinerad? Finns det någon som på något vis skulle kunna hjälpa mig?

Och snälla igen dela detta inlägg vidare överallt så att verkligheten kommer ut! Så att folk få se hur vi behandlar de som verkligen behöver hjälp idag. Så folk få se jävla hemskt klimatet verkligen är inom personlig assistans och hur trampad på man blir när man ber om hjälp. Hur vi behandlar våra sjuka barn idag, multisjuka barn och barn med speciella behov som behöver hjälp i vardagen. (Såklart även ungdomar och vuxna)

Hjälp mig hjälpa Max ❤ Hjälp mig försöka lösa det här kaoset..

Likes

Comments

Igår begav vi oss ut till min mamma för att i vanlig ordning låta barnen måla ägg och äta lite god mat tillsammans. Något som vi haft som mål att få till sen jag var liten, gå möjlighet att samlas och ha en trevlig stund tillsammans. Det blev en massa mys och pojkarna gick loss med pennorna när de skapade sina äggkonstverk, Haha.
Det hela slutade med kladdkaka och grädde efter att de fått leta efter påskägg i mormors trädgård som självaste "påskharen" hade lagt dit.

Tack mamma

Dessutom så fick Sebbe sova hos mommo mellan skärtorsdagen och påskafton. För att Max skulle få bästa möjliga tillfället att vila så mycket som möjligt inför nästa vecka. Jag var ju med honom på ett ytterligare besök på immunologen här i veckan efter dagen på akuten och alla blodproverna som han lämnade innan det.
I alla fall så kommer han troligtvis att få påbörja behandling med immunoglobuliner  (osäker på stavningen) intravenöst här redan nästa vecka. Vilket kommer bli en utmaning i sig att få till, men det är ett lite senare problem.

Vi fick i alla fall tid att vila Max och Jag, eller jag försökte få Max att vila med olika resultat kan man väl säga.
Men sen igår är trion samlad igen och när jag skriver detta så har jag ett bustroll på varje sida om mig i sängen ❤

Glad påsk fina ni och hoppas att ni har och har haft en bra helg!
Stora kramar från oss ❤

Likes

Comments

Som ni vet så har ju Max varit hemskt sjuk nu ett väldigt bra tag. Och när jag var med honom till barnakuten i början av förra veckan så kunde man inte ens mäta hans vita blodkroppar i deras "snabb apparat" då de var för låga, utan man fick skicka ett separat prov till kliniskt labb och lämnade sedan över stafettpinnen till läkarna på immunologen som vi nyligen börjat gå hos.
Vår läkare därifrån ringde som lovat upp mig dagen efter akuten och vi la då upp en plan som skulle gälla tills idag onsdag.

För idag är det dags att bege sig till immunologen igen, man hade delvis fått svar på de första rören med blod som han lämnade där. Och idag ska vi lägga upp en plan på hur man ska börja behandla honom i väntan på att läkarna får reda på vad det är för sjukdom/syndrom/diagnos som ställer till det för honom och gör att hans immunförsvar inte funkar som det ska.

Jag hoppas även få hjälp i hur jag ska tänka kring Max vistelse på förskolan.. För just nu är det ett moment av ångest för mig varje gång då jag inte vet om det är denna gången han kommer bli sjuk igen osv.

Likes

Comments

En sorgens dag igår, ett helt land i sorg. En värld i sorg, för då?
Jo på grund av ren skär ondska! En ondska så hemsk och vidrig att den får personer att göra saker emot oskyldiga människor bara för att skada, plåga, döda och sprida sitt äckliga hat vidare.

För vad händer när något sånt här sker? Det väcks såklart ett hat i många av oss, en avsky mot de som gjort detta. Men ibland stannar hatet inte bara där, den går vidare i misstänksamhet emot våra medmänniskor. Vi känner oss osäkra, vår trygghet blir rubbad och vi känner sån avsmak inför det som har hänt att vi genast letar efter syndabockar. Vi letar efter något/någon att ta ut vår avsky, vårt hat, vår ilska över.

Och helt plötsligt händer det som inte får hända, ondskan har segrat på mer än ett sätt. Den har igår inte bara skadat och dödat flera oskyldiga människor. Den har även helt plötsligt börjar pyra ibland oss. Och det är precis det som de vill att vi ska göra! De vill se oss hata varandra, se oss splittras, se oss fortsätta förgöra och förstöra för varandra.

Den ondska som skedde i centrala Stockholm igår, den sker dagligenplatser världen över där ondskan utövar sin makt. Där död och våldsdåd är en del av vardagen för att hatet och det onda fått ett fäste.

Ondskan bryr sig inte ett jävla dugg om vad du har för nationalitet, vilket kön du har, vilken religion du tror på, vilket pronomen du benämner dig med, vilket lag du hejar på, vilket parti du röstade på i förra valet, om du är vuxen eller ej. Ondskan skiter i dina barn, i din familj. Det enda den vill göra är att förstöra och förgöra! Att döda, utplåna, plåga.

Så snälla älskade underbara medmänniskor!
Sprid inte hatet vidare, låt inte ondskan vinna!

Ni som helt osjälviskt öppnade era hem för främlingar igår, ni som lånade ut en telefon, som skjutsade någon i er bil, som bjöd någon på mat, som stöttade varandra, ni som gjorde det ni kunde igår för att hjälpa till på det sättet ni kunde.

Ni är alla värda er vikt i guld ❤🙏 och från djupet av mitt hjärta tackar jag er!
Ni visade redan mitt i de hemskaste stunderna att det finns kärlek och medmänsklighet ❤

Ni visade att oavsett vad ondskan försöker kasta på oss, så ställer vi upp för varandra! Vi hjälper varandra!
För i slutändan, vad spelar det för roll vilken nyans vi har på huden? Vilken religion vi tror på? Vad spelar någonting överhuvudtaget egentligen för roll när ondskan slår till om inte kärleken och medmänskligheten ❤

Hat kommer aldrig kunna vinna över hat, hat kommer bara att fortsätta sprida hat. Hat och ondska har inget ansikte, ingen religion, ingen hudfärg. Den finns utspridd mitt bland oss, från norr till söder, från väst till öst.

snälla döm inte de som står och går bredvid dig, för det är bara genom att stå tillsammans och med kärlek som vi kan vinna över hatet och ondskan. ❤

Likes

Comments

Det är fredag, vädret är helt fantastiskt, solen lyser och värmer upp hela landskapet.  Och här inne sitter jag världens sämsta mamma och är så jäkla trött att jag knappt vet vad jag pratar om. Mamman som inte orkar vara ute med barnen, hitta på en massa härliga uteaktiviteter osv. Mamman som är så tacksam till de färdiglagade portionerna med mjölkfrimat som barnens underbara mormor lagat åt Sebastian just för att underlätta för denna arma utbrända mamman de dagar som verkligen bara blir kaos och pannkaka.

Så ja, jag har ångest upp över öronen eftersom jag känner mig sämst och inte hängt ute i solen med barnen idag trots vädret. Och ja jag har ångest eftersom jag är så trött att jag verkligen inte är någon rolig mamma att leka med idag. Jag har ångest eftersom jag är urtråkig, är as kass som inte orkar laga mat från grunden idag och som planerar att käka glass i mängder tillsammans med bustrollen ikväll för att sen lägga oss innan 21 där jag kommer vara den som är allra tröttast.

Jag har journaler på över 100 sidor att kopiera och skicka in, jag har försäkringskassans beslut om assistans att scanna in och maila till min kontaktperson på assistansbolaget osv. Men det känns övermäktigt att överhuvudtaget lyckas med just nu. Blir så oerhört trött på mig själv, samtidigt som jag blir fruktansvärt stressad över att inte ha hunnit med detta nu när Max varit hemma hela denna veckan.

Men mest av allt är jag så ledsen och förkrossad över vad som hänt i Stockholm idag. Jag lider med de drabbade och önskar att jag på något himla vis skulle kunna hjälpa till eller vad som helst!
Än så länge har jag lyckats få bekräftat att de flesta vännerna jag har är i säkerhet. Men jag kommer verkligen inte kunna slappna av de närmsta dygnen innan jag med all säkerhet vet att alla är oskadda ❤
Mitt hjärta blöder för de skadade och avlidna, jag förstår verkligen inte hur man på något sätt kan göra något sånt här.
Samhället och klimatet i världen idag skrämmer mig rejält! Att mina barn ska behöva växa upp i den här världen med allt hat och all ondska som gror överallt är något jag bävar över varje dag.

#stockholm ❤😭

Likes

Comments